Kaggens, från Karlstad, framför sin fritt översatta version av Kirsty MacColls popklassiker ”There´s A Guy Works Down The Chip Shop Swears He´s Elvis” från 1981. Kaggens version kom 1986.
Kaggens-Den där killen, han som svär att han är Elvis
Anita Wards discodänga ”Ring My Bell” (1979) har väl undgått få öron. Något färre öron spetsades samma år till Gissbols version. Den svenska titeln må inbjuda till en och annan kvick kommentar men det är vi för finkänsliga till. Vi buggar loss istället!
Sommarens småsunkande är över, regnet smattrar och vinden blåser upp dörrarna på Sunkadelic! Nu är vi här och vi följer vindarna österut! Till allas förtvivlade glädje! Sommaren är slut, nu är det allvar!
Den 26/8 kl 20 sprids de sakrala falsktonerna hos På Besök, Nobelvägen 73B. Höstsäsongen till ära snurrar ytterligare två nya plattvändare runt på skivtallrikarna. Allt för att tillfredställa din törst på sensationer.
En gång i skapelsens begynnelse satte de gamla popbanden Ebba Grön och Dag Vag in en förlovningsannons i dagspressen. Som de värnare av traditioner vi är gör vi nu likaledes och tillkännager: Sunkadelic + Klubb Super 8 = Sant. Karva in på valfri träyta.
Vännerna från Klubb Super 8 smattrar igång 16mm projektorn kl 21 med Fostran till kommunism. En knapp halvtimme, från åren runt 1960, med sedelärande historier om sovjetisk förträfflighet i vardagen. Spännande nedslag i verkligheten hos kamratdomstolen – om fylleri å en cykelstöld som kanske inte var en stöld; spänningen är olidlig – på dagis, i skolan (varför lyfter inte raketen?) och hos pionjärerna; arbete är människans lycka! Fritt inträde - snacka om sunk!
Djupt från det heta vinylträsket bubblade den upp. Den där vinylbiten vi inte kände till men ändå drömt om.
Stig Nilssons demoinspelningar har cirkulerat i åtskilliga år, bläddra bakåt i inläggen och ni hittar dem. Däremot var det oss helt obekant att, denna Laholms stolthet, 1983 tryckte upp en singel i okänd mängd. En av dessa skickades till Kersti Adams-Ray med förhoppning om vidare spridning. Kersti nappade dock inte. Singel och brev sjönk ner i vinylträskets djup. Där bubblade den runt i riket tills nu! Vi har orerat om Stigs storhet tidigare och lämnar därför nu över ordet till mannen själv:
Adress och telefonnummer överstruket av undertecknad.
Tyvärr är där lite mycket diskant på vevgrammofonen så vrid upp basen för maximalt nöje!
Stig Nilsson-För att kunna tycka om dig lite grand
Din vän i nöden återvänder. Rengtunga skyar blir man inte varm å go av; pizza, alkoholhaltig dryck å knastriga alster från de djupast begravda källararkiven, där de kanske borde stannat, värmer däremot i själens djupaste vrår.
En å annan gravöl å statiskt vinylspår till Klubb Sunkits minne må dessutom förekomma.
I övrigt har vi bara ett att säga i semestertider: Thore Rules OK!!!
Fänad dör Fränder dör Själv dör du även Ett vet jag som aldrig dör Dom över död man
Det är en månad sedan en av de största outsider artisterna lämnade oss. En månads sorg tills runa över död man kan huggas. Larrys liv präglades av mer mörker än ljus, både till det inre och yttre. Han var otrevlig, våldsam och tjatig men stundtals också briljant; varm och uttrycksfull. Glimmer av ljus i mörkret. Där fanns ingen balans. Inga spärrar när psykoserna bröt igenom. Det brast om och om igen, när tingen ven över Frank Zappas barns huvuden, när Rhino Records till slut fick portförbjuda honom för alla trakasserier, när alla som försökte hjälpa blev uppringda dygnet runt och till slut sedda som de fiender de var i paranoians värld, när allt hela tiden blev för mycket, för mörkt.
Vi som inte kände honom hade en lättare utväg. När det blev för mycket lyfte vi pickupen. Att vi ens förmår att sätta ner den igen är Larrys storhet. ”An Evening With Wild Man Fischer” (Bizarre Records, 1968) är en av de naknaste album som getts ut. Briljans, sorg, glädje och elände i en berg och dalbana av känslor att lyssna igenom. Därefter gav Wild Man ut den första singeln på Rhino Records, ”Go To Rhino Records” (1975). Singeln som förvandlade Rhino från en av alla skivaffärer till en av de största återutgivningsbolagen.
Därefter kom den första lp utgåvan på Rhino; ”Wild Mania” (1977). Två album följde, sen blev mörkret allt tätare, ljuset sken inte så ofta längre. Men när Rhino startade upp Handmade blev, passande nog, den första utgåvan ”The Fischer King” (1999). Larrys tre album, singel och mängder av outgivet från Rhino åren.
Wild Man Fischer - Fish Heads
Personligen hörde jag Larry för första gången i senare tonåren (himla länge sen). Fish heads etsade sig för evigt in i hjärnbarken. Där har den pustat, stånkat och haft sig i alla möjliga vinklar och vråer. För att mynna ut i något onämnbart och odefinierbart.
Tack Larry! Vila i frid!
Fotnot: Larrys historia i skrift hittar ni i Irwin Chusid:s ”Songs In the Key of Z”. De vilda historierna i serieformat i Eichhorn & Williams ”The Legend of Wild Man Fischer”. I rörligt format i ”Derailroaded”. Rhino har återutgivet de tre albumen från denna period men ”Fischer King” är sedan länge utgången. ”An Evening With Wild Man Fischer” har aldrig återutgivits. Efter incidenten med barnen har Franks fru, förståeligt nog, aldrig förlåtit Larry och vägrat släppa rättigheterna.
En skola i tre, tja troligen många fler delar, om på vilken dansbandsskiva jag hittar vilken låt. Väll gärna in med tips; är det Flamingokvintetten 3 eller 5 eller Schytts 2 eller 7 jag hittar vad? Innan dess så blir det dock en liten prolog. Ett P.S. till rättighetsinnehavare/medlemmar/hjältar.
Det är inte vår avsikt att inkränka på rättigheter. Vill någon att smakproven skall tas bort gör vi naturligtvis detta omedelbart, med en djup ursäkt. Vi bockar, bugar och tackar! Vår avsikt är enbart att ge en guide till på vilken LP vilken pärla finns med ett litet smakprov. Att dessa pärlor blivit musslor hos en del är inte ett nedklankande på genren. Tvärtom! Pärlor förstör tänderna men musslor är enbart en njutning. Musikhistoriken skrivs som regel av personer som har ”rätt/korrekt” smak (undertecknad har fuskat i detta skrivande förr å då hemfallit till detta skamliga beteende.). Elvis är viktigare än Schytts etc. Å så är det nog. MEN Schytts var ett av de bästa banden i genren på den tiden. Fett sound! Att det sen är lite svårt med skånska tjejer är ju sant. Undertecknad kan intyga att det inte var helt enkelt som smålänning i flykt för ett par decennier sedan. Att det sedan dess vänt å icke-skånska tjejer numer låter snobbiga är en annan historia (å nog en som borde stannat hos undertecknad - även om han helst vill höra sina kval i en dansbandsversion)
Schytts - Skånska tjejer
MEN när jag sänker stiftet till Lou Reeds Transformer fylls jag av välbehag (om än inte samma ovälbehag som fyller mig med Elvis inspelning av ”Old Macdonalds Had A Farm”), men detta välbehag fyller mig också när jag hör de första tonerna från Sten & Stanleys Daddy Cool eller Eldorados Sidovagnsmotorcykel. De är alla speglingar av sin tid. Dansbanden speglar, bättre än proggen (de var få) eller punken (vi var färre), 70-talet. De sanna förvaltarna av denna tid är inte gamla proggare eller vi, snart lika gamla, punkare. Vi var för få. Dessutom gick det ju inte att dansa varken till proggen eller punken. Länge leve dansbanden!
De enda sanna speglarna av vår unika kulturhistoria. Någon eländig proggare som faktiskt skrev om saker som sidovagnsmotorcykel fanns ju inte. Nej, det var Stalin, Nicaragua, Chile, Kuba å det onda USA. Så, vadå, då? Betydligt intressantare var polarens nyinköpta sidovagnsmotorcykel. Å den var fet!
